regnet faller liksom tårar
ifrån molnen
ner mot marken
kanske rädda
för att möta den
regnet faller liksom tårar
strida strömmar
smeker rännstenen
säg de vattnar
kanske rosorna i gränden
kanske de rosor
som växer där på själens äng
regnet faller liksom tårar
mot kinden
när natten viskar ljuvt
i örat
som musik
en stilla kväll
en stilla natt
när regnet väter blommorna
åter

eller är det molnen som gråter