Det var drömmar vävda av tårar
 som blev till ett kläde av sorg
 det var drömmar vävda
 av spruckna trådar som blev
 till ett bruset tyg

 det var tårar som föll mot marken
 en efter en  liksom pärlor av sköraste glas
 någonstans gick de alltid i kras

 det var tårar trädda på tråden
 som pärlor av sköraste guld
 det var tårar förkädda till
 blommor som famnade mitt hjärta
 den gången

 men någonstans
 den drömmen fanns
 som liksom obrytbar tråd
 aldrig brast
 som blev till ett styrkans tyg
 någonstans fanns
 den drömmen
 det vet mitt hjärta