"Love Calls You By Your Name"
[Leonard Cohen]



Du trodde aldrig att det händer
med alla människorna du blev,
din kropp vävd i legender
där apan satt och skrev

men här
just här
emellan födelsemärket och en fläck
Emellan blodådran och ditt fartygsdäck
emellan styrmän och dem som sprungit läck
en gång till
en gång till
Neptuni döps ni om du vill



Varenda kvinna i ditt album
som tillber dig med älsklig blick,
de naglar fast dig i ditt skuldkomplex,
söker du strålkastarens kick

för här
just här
emellan pelarvalv och vidöppna ben
Emellan skuggorna på lustspelets scen
emellan evighet och timglasets sken
nu igen
nu igen
Venus vill kalla dig sin vän



Du viftar med din ensamhet
likt trollstavar som aldrig riktas rätt
Snubblar du in i ett cirkustält,
följer filmkameran längs lindans och trapets

och där
just där
emellan tråden och livets första steg
Emellan tunneln och änden på din väg
emellan Stuntman och han som var för feg
än en gång
än en gång
Sirénerna viskar Suzannes sång



Lämnar sin drottning kvar i logen
full av åtrå som han aldrig vill slå fast,
klättrar på repstegar ner till sitt skepp
I kajutan väntar glädjeflickors last

fast där
just där
emellan clownen och maskens spruckna spår
Emellan hatten och årslångt oklippt hår
emellan spegeln och alla hjärtans sår
nu igen
nu igen
Publiken väntar ej till sen



Var är du Julie? - Où est tu June?
Augusti linkar i Strindbergs gränd
Undrar jag nu när mayaslöjan faller av
- kunde vi ha rest bort för längesen?!

ja, dit
Vi flyger dit!
emellan vinet och din lekamens bröd
Emellan solljus och mina månvarvs glöd
emellan lättnaden i orgasmens nöd
en gång till
en gång till
L. Cohen stöpte ditt sigill

OriginalLyriken:



"You thought that it could never happen
to all the people that you became
Your body lost in legend,
the beast so very tame

but here
right here
between the birthmark and the stain
Between the ocean and your open vein
between the snowman and the rain
once again
once again
Love calls you by your name



The women in your scrapbook
whom you still praise and blame
You say they chained you to your fingernails
as you climb the halls of fame

but here
right here
between the peanuts and the cage
Between the darkness and the stage
between the hour and the age
once again
once again
Love calls you by your name



Shouldering your loneliness
like a gun that you will not learn to aim
You stumble into this movie house
Then you climb, you climb into the frame

and here
right here
between the moonlight and the lane
Between the tunnel and the train
between the victim and his stain
once again
once again
Love calls you by your name



I leave the lady meditating
on the very love which I do not wish to claim
I journey down the hundred steps
but the street is still the very same

and here
right here
between the dancer and his cane
Between the sailboat and the drain
between the newsreal and your tiny pain
once again
once again
Love calls you by your name



Where are you Judy - where are you Anne?
Where are the paths your heroes came?
Wondering out loud as the bandage pulls away -
Was I only limping - was I really lame?
 
oh, here
Come over here!
between the windmill and the grain
Between the sundial and the chain
between the traitor and her pain
once again
once again
Love calls you by your name."