Tävling

Det rinner en viskning ur den konserverade marken som doftar av vår.
Berättelsen gör mig upplyst om något som jag känner igen och börjar luckra upp en tråd inuti mig samtidigt som en skepnad stryker förbi mig när jag står mitt i en glänta nedanför mitt barndomshem och min tillfälliga tillflyktsort.
Jag känner hur smaken och doften av salt blandas i vinden och fukten inuti skepnadens kropp som nästan faller in i mig medan vårens tecken börjar lysa som grodäggen i diket intill gläntan.

Ett djupt andetag. Allt är illuminerat omkring mig, jag får tunnelseende och ännu en skepnad träder fram och stryker in i den andra skepnadens kropp framför ögonen på mig. Jag hamnar i perifirin och lämnar min kropp för att välkomna våren och avgiftas från greppet av kyla och mörker.

- Ännu är det vi, ännu är vi här, ännu är det möjligt att vittna vår befrielse och avgiftning.

En fjäril är säsongen, en blomma är platsen och i solen är vi vår.

Tillsammans är vi tillbaka och ihop är vi återigen det enda som skiljer vinter och sommaren.

Avgiftningen; vägen ur mörkret, vägen hem till värmen och ljuset