Tävling

Ett fjolårslöv i vägrenen virvlar upp och drar iväg. Först längs asfaltvägens grå, sedan lyfts den upp av den sydliga vinden, nästan på väg upp i den kala eken igen. Det nuddar stammen och faller ner bland andra nerfallna löv på marken. En hel vinter har de bruna styva löven legat och vilat i det torra gräset. Kanske har de också längtat efter en sista luftfärd innan förmultningen satt fart ordentligt. Förhoppningsvis låter årstiden bjuda på ytterligare sköna vindar, som vill ge ett och annat löv en sista skjuts.  

I den varma vinden sväller nya knoppar på den gamla ekens grenar. Många skiftningar av årstider har den gamla eken varit med om. Kalla somrar och milda vintrar, men också stränga vintrar som gjorde att det inte trodde att det skulle komma några knoppar alls. Under det sista året, av det första stora kriget, bar den otroligt mycket ekollon. Människor hämtade dem i stora korgar för att ha till foder till sina djur. Det var ett gott år både för träd, djur och människor, berättas det.  

När freden var ett faktum, kändes livet i gårdarna runt trädet lättare. Elektricitetens framdragning gjorde arbetet enklare på gårdarna medan stolpar och trådar ibland försämrade för träden vid vägen. Ibland höggs träden ner där stolparna skulle stå, eller så togs vackra välväxta grenar ner. Den gamla eken hade dock klarat sig och fått ett långt liv, och de nya generationerna i gårdarna hoppades att trädet skulle få uppleva ännu en vår.  

 ©tk.