Tävling

kanske jag hade det

men nu har jag tappat det

kanske jag har aldrig haft det

och bara inbillat mig allt det bra

skräcken nu är den att jag älskar dig

och att livet är allt för kort

för att sitta här på avstånd

och se att sjustjärnorna är likadana

som då vi gick till sängs tillsammans varje natt

och det här misslyckandet är innerligare än allt

ett halvår som är sämre än alla de jag kan komma ihåg

sedan jag tvunget delat in detta stycke tid kallt liv

i perioder om ett halvår och insett efter varje att det bara blev bättre och bättre

nu har det blivit så här mycket sämre

och jag kan bara hålla mig undan borta från dig

inne i mig alldeles skrumpen och död men med

levande ögon och en röst som skriker lev

det här livet är ett enda sorgearbete och resan är försöket att komma bort

att bli äldre är att veta vad man har när man har det

jag visste att du var det mest fantastiska som hänt mig

och jag var inte beredd att ha dig och så missta dig

nu har jag gjort det och jag torkar ut inifrån

dom här orden är slut jag kan inte vara poet

jag bara talar in i den öken som är saknaden av dig

det här halvåret ska jag inte minnas

mina ögonblick av lycka efter dig

de finns inte, det som finns är minnet av oss

det tränger sig på i alla dom underligaste former

och jag hanterar det genom att tränga dig undan

jag förnekar din existens där på andra sidan vattnet

fast jag vet hur nära det är att kontakta

människan som fick mig att vara ett jag, ett tag

jag vill inte längre skriva boken om oss

jag vill inte ha några memoarer

jag vill ha ett nytt nu

upplyst av du

det var den här dikten jag aldrig skulle skriva

det var det här nederlaget jag aldrig skulle vinna

jag hade andra vridna tankar

jag hade en annan plan

jag har aldrig begråtit dig för jag sa till mig

när jag träffade dig att jag inte var redo för dig

Kan aldrig lyssna till min inre röst

inte när det gäller förälskelsen

den är som att sätta ut ett skepp till sjöss

och rösten säger du har ingen karta, kompass

men det spelar aldrig någon roll

himlen finns änglar kommer ned och går våran jord

varför kan inte det vara till någon tröst

varför kan man inte nöja sig med det som man har fått

njuta  av den tid som har gått för att aldrig komma tillbaka

det är nåt med att livet är carpe diem kort.

önskar tiden gjorde diamanter dubbelt så fort

res med mig till Barcelona

res med mig till Cadaqués

res med mig till Spaniens måne till kärlekens språk(spanish is the loving tongue)

res med mig jag vill röra mig igen

res med mig jag vill röra dig igen

res med mig jag vill att vi skrattar med varandra igen

du var min livskamrat det livet som var allt för kort

perfekta dagar blev vardagsmat men alla sa du skulle lämna mig snart

vad skulle jag göra jag kunde aldrig tro dem dom var förrädare i en värld av ädelmod

och jag nekade ryskan som ville följa mig hem

och jag nekade katalanskan som delade mitt vin

och vännerna sa; du förlorar ditt liv sekund för sekund

och jag menade om bara en liten stund

kommer min älskling tillbaks igen det är än

ingen mening med att hålla sig vaken en hel natt

nu här är min vakenhet

fel, jävla poet

att sörja sig själv som brukligt i alla tider

har jag inte kommit längre trösta mig själv badda såren som svider

med hjärta smärta rader

och billiga rim

det är som att vara hedenhös

sitta på en sten med träklubban

som missat slaget i huvet

på världens perfektaste tös

Älskade du mig som jag älskade dig

vet bara att du inte kommer tillbaka till mig

om nån ser henne hälsa då från mig

hon kanske är i Spanien till sist

hon kanske tror att jag glömt henne

säg henne inte att det inte är så

säg inget om rundorna jag gör på stan

med separationens smycke pircat genom hjärtat

om du får älska med henne

hälsa då att jag är mannen som beundrar henne

för att hon kom undan med att vara fri

om du ser henne hälsa då

att allting är som förut

jag bygger borgar här av minnena

den här våren som aldrig vill ta slut.