Tävling

skjuter upp i alla vrår

en bismak av salt i lime

växer snett

är aldrig rätt

uppfläkta solar

stickande i finblommornas ögon

de som ädlats av jorden

ovarsamt skändar händer

plockar rötter

de breda varma men samtidigt så sköra

så snabba att förstöra

ingen hör de ihåliga stjälkarna som skriker

som kvider

efter att bli betraktade

upphöjda i glas

omslutna vid klingande porslin

vaggande av melodin runt borden

som rosor

som riktiga rosor

nämnda utan förakt

sedda i all sin förtjusande makt