Tävling

det hade varit en lång tid

av halvdödhet

om man nu kan säga att något sådant

existerar

ungefär som en dvala

och ibland är det

svårt att

ens kommunicera

under kylan

kylan som vi kallar den

är inte bara ond

men det finns liksom ingen att prata med

ibland är den välkommen

och jag fäller mina blad utan att 

klaga

står stilla

i flera dar

utan att 

klaga

tills jag äntligen få andas igen

och mina tankar tinar lite grann

blir mindre skadliga och destruktiva

vill inte längre riva 

små barn som går förbi mig

vill smeka er 

med sköra blad

när ni går förbi mig

ni kan smaka på dem om ni vill

när de är alldeles nya, det vill säga,

väldigt nyttigt har jag hört

därefter brukar jag stå och iaktta

hur mina vänner också

kommer tillbaks

och då pirrar det lite i hela stammen

eller knoppen

kroppen

om ni hellre kallar det det

och om jag kunde le

så gör jag det nog om natten

när ni inte ser

vill ju inte skrämmas

men jag står i mörkret och ler

då mina rötter

kan känna hur jorden tinar

mer och mer

och solen hjälper

till såklart

och mina första vänner 

blommorna

får ivrigt fart

sedan händer allt under en natt

ungefär

och på morgonen när ni vaknar

så står jag bara där

i grönskande blom

med silverstänk av dagg

och ni märker det oftast inte ens

förrän ni fått på er era 

alldeles för varma plagg

andas ut det som ni vill ha

andas in erat skräp

ibland blir det för mycket luft

och då tar jag mina vänners hjälp

ni kan klättra på min kropp om ni vill

imorgon kanske där finns körsbär

klättra på, för jag står still

luta dig mot mig om du är förälskad

kanske kär

för jag finns här

ja, det var en lång tid av

halvdödhet

om det ens existerar 

något sånt

men det spelar inte den minsta roll

när jag äntligen får stå här

med dig 

och du får andas samma luft

som funnits i mig