Tävling

idag sa vår lärare att i sudan dör folk varje dag, massor av människor som svälter och dödas och våldtas och barn som inte har någon kvar att luta sig mot. sedan sa han att det inte är någon idé att skrika, för de som bestämmer kommer ändå inte att lyssna.
men om vi inte skriker finns det ju inte ens någon röst att lyssna på, tänkte jag.
jag kan inte tiga ihjäl en massa människor.
em massa människor varje dag
DÖR
för att vi aldrig hittar våra röster,
eller är det kanske hjärtan?

vi skriver små lappar,
tysta rop på hjälp,
lägger i förgyllda cigarraskar,
smäller igen locken.
vi sätter oss ner igen och
blundar.
små dammkorn lägger sig tillrätta på locken, suckar
nöjda.

men vi rör ju oss inte längre.