Ligger i min spjälsäng så säker.
Som ett litet barn skyddad från allt.
Utanför fönstret hör jag regnet vräker.
Omhuldad ifrån regnet och allt kallt.
Ljuset från hallen inger mig trygghet.
Garderobsdörren i hallen plötsligt öppnas, där står.
En skugga hasande ut ur garderoben utan skygghet.
Med släpande steg, skepnaden fram emot mig går.
All trygghet, ersätts med rädsla och osäkerhet.
silhuetten, som jag så väl känner igen.
Väl framme, tar den fram en flaska ketchup.
Svårigheter att placera, är han en vän?
Jag famlar i en förvirring, havsdjup.
För flaskan över mig och sprutar det röda innehåll,
över ett barns mage, jag begriper ingenting.
Diffust, famlar jag över detaljernas roll.
Bilden klarnar, jag häpnar över ting,
nu när jag förstår allting.
Nästa text
Föregående