tystnaden och ekot
sprider sig som tuberkulosens död
gruppen vrider
harklande, dömande
kasta in handduken
i gymnastiksalen,
den digitala tiden
går det att göra så mycket
media, grupperingar,
hur gärna är världen grå och rund
det går att skända någon för alltid
rykte, så lätt tangenterna är fria
vädret skiftar strängar
vi kastar in tomheten, mörkret
för vi har hört om vad som vilar där,
ljuset
men krossa en barndom
en människa mot skolgårdens grus
när snön och modden är borta
så blir fallet hårdare
jasså, har han rött hår
och är lillgammal, märklig
men fan så underbar
se det
känn det
förstå det
han är ett bultande hjärta
närt under bröstet av sin mamma, jag
och han bär drömmar, visioner
precis som alla
ett alldeles eget universum
och värld
andas djupt
världen kommer igen
men aldrig barndomen,
nu
Nästa text
Föregående