Tävling

Klockan var fem minuter i åtta och jag rullade med sjuksköterskans hjälp iväg till operationssalen. Vita väggar flimrade förbi vår framfart. Jag ställde frågor och skämtade om saker jag såg – fick roade svar tillbaka.

- Du verkar inte ett dugg nervös.

- Nej, vissa barndomsupplevelser har gett mig oomkullrunkelig tillit till sjukvården.

(Detta hände långt innan tiotimmarsvistelser på Akuten blev sedvana.) Vitrockarna i operationssalen växlade förbluffade blickar. Så blev jag tvättad och nålen med curare stacks in… och jag slocknade ögonblickligen.

Kom till omtöcknat medvetande. Kissnödig. Ett bäcken trollades fram.

- Tack! Men när ska ni börja operera?!? …

Stor munterhet bland all uppvakningsrumspersonal.