Tävling

Smärtan är brutal. Den har levt en stund men i fina
sällskap biter man ihop och ler trots allt.
Aldrig vill man låta någon ana att värken är värre än någon 
kan ana. Hon är smal och ingalunda i riskzonen men så
börjar den feta fisken göra sig påmind. Men just då vet
ingen , inte ens hon själv vad som håller på att ta över.
Hon lutar sig bakåt, det hjälper en stund. Andningen är
nu ansträngd men hon ler, kanske väl mycket, men sådan
avvägning har inte högsta prioritet. 

Ultraljudet visar något långt gånget.
En rund och välslipad gallsten.