Tävling

I min barndom fanns det gott om byoriginal. Två kvinnliga sådana minns jag med särskild värme. Den ena var gladlynt, något trögtänkt och oerhört omfångsrik. Hon rörde sig därför med en tämligen vaggande gång. Här får hon heta Amalia. Den andra var magerlagd, kvicktänkt och skarptungad. Hon får heta Evelina.

Byns affär fungerade förstås även som mötesplats där man träffades
och bytte några ord om ditt och datt... Det var lördag och ovanligt mycket folk hade samlats där. Utanför närmade sig Amalia butiken. Svårt vaggandes. Alla betraktade hennes mödosamma promenad.

Då utbrast Evelina: ”Nämen, titta! Henen komma sommarens sista ros!”