Tävling

Alltid dessa resor. Blicken ut genom bussfönster. Fyrtio minuter kvar. Stad lämnas bakom. En lättnad.

Landskapet blir rektangulärt. Indelat i nyanser mellan brunt och grönt. Jorden plöjd, harvad, sladdad och nysådd. Allting blir till ett mönster. Det hålls samman. Lyckan har jag aldrig funnit. Den finner alltid mig. Efter tjugo minuter, fortfarande med landskapet för synen. Då kommer leendet. Det där djupa långt där inifrån. Sprider sig ut i det yttersta av läppana. Skickar signaler till hela kroppen. Suger in alla färger. Blir till regnbåge. Så vacker jag är. När jag ser på mig själv. Med dina ögon min Gud.