Tävling

I ett alldeles för hett och omänskligt Santiago,
sitter jag i juletid på en parkbänk och blickar ut över en stad klädd i en dödlig slöja.

Under en pergola.

Tillsammans med en av tusentals fyrbenta vagabonder, blickar jag och mitt hjärta, framåt.

Och bakåt,
i en av stadens två gröna oaser.

Omgivna av osynliga berg,
ser vi ett förälskat par,
genom ett skyskrapegenomskinligt glas.

Ogenerade älskar dem vid en pool.

Högt uppe i den förorenade och disiga himlen,
är dem i ruset ovetande om sin egen historia.

I staden jag lärt mig älska, tolkar jag mitt förflutna när jag två parkbänkar bort, ser mina föräldrar kärleksfullt hålla varandra i hand.

Och fly ondskans begär.

För länge sen,
i hundarnas fria rike.

I en annan parallell värld,
blickar jag och mitt hjärta,
framåt.

Och bakåt,
under en pergola.

I en av stadens två gröna oaser,
blir vi plötsligt och andäktigt, vigda.

Av en herrelös hund.

Utan att veta,
är H+D för alltid = sant.

Precis som J+P i trädstammen bredvid.

I ett alldeles för hett, och omänskligt Santiago.