Tävling

För många år sedan, så var det en äldre dam. Som gick fram och tillbaka i oro och hade glömt. Vart hon hade hamnat, på sina äldre dagar. Hon gick och pysslade, med både det ena och det andra. Såg ut att vara ute och hugga ved. Det skulle hon ha in i huset. Värma och med den också laga maten.

Stackaren hade glömt bort sin ålder. Och hennes sedan länge döda man. Hon trodde, att hon på avdelningen. Behövde sig värma, vid den varma lågans brasa.

Jag ock patient på avdelningen. Gick fram i mina ungdoms dagar och undrade, om hon behövde hjälp. Hon bara sade, att hon måste få in veden. Den ved som skulle laga maten, i den gamla spisen. Och med den sig värma, i denna kalla dag.

Jag försökte i min naivitet, att lotsa henne in i verkligeheten. Där hon kunde förstå, att hon ingen ved hade och ingen ved behövde. Men hon kunde inte sluta. För under samtalet började hon se till. Att ordna fram vatten, från en gammal vattenpump, på gården. I hinken hon såg till, att vattnet rann, när hon pumpade fram den från pumpen. Från det som hon såg, var en handpump på gården.

Jag har funderat så in i vassen. Och har förstått  på äldre dagar. Att den äldre kvinnan, var säkert senil, men ändå förståndig på sitt eget vis.

Hon arbetade hård, vilket hon hade gjort i alla sina dagar. Hon ordnade det för sig. I sitt eget lugna härd. Och levde lycklig i sitt sinne. I tron att hon var i sitt kära hem. Där hon levat och verkat i alla sina dagar.