Tävling

 De unga tu i kärlekshamn

sig slöto och blev ett,

de viskade varandras namn

och bloden brände hett.

De älskade i många år

men sen blev blodet kallt

på honom,

hon fick hjärtesår

och dog nog hundrafallt.

Hon gick i trans av köld och gråt

i många långa år

och sökte ständigt komma åt

sin käreks gyllene vår.

Han funnit annan kvinna han

att ge sin kärlek åt

men innerst i hans  hjärta brann

ändå en lite gråt.

Man glömmer aldrig gammal eld,

den slocknar aldrig helt

Den pyr inunder sten och ris

om ingen vind den rör.

Med enda liten vindpust svag

det hettar till igen.

Det gnistrar till

kan flamma upp

då blir kärleken tänd igen.