Tävling

Vandrar vägar våta kalla
fryser, känner svält
på himlen ses en stjärna falla
önskar stilla godhet snällt

Var är handens ömma
leken i min trygga borg
så börjar jag drömma
åh, jag saknar min korg...

Väntar på trappan om natten, om dagen
ingen kommer vid husets knut
känner sugande känslan i magen
alla försvann när sommaren tog slut

Vandrar i blindo dit stegen mig bär
på ängar, i skogar, på järnvägsräls
i veckor att löpa på livslusten tär
såriga tassar och ovårdad päls

Förnimmer en doft av igenkännande
ska jag våga - kan jag lita
hungern är så förbannat brännande
hon ser mig i fönstret, bäst att smita

Godheten själv känner min smärta
på fatet hon mat ställer ut
vågar mig fram med bultande hjärta
skyndar att äta tills allting tar slut

Mätt men med utmärglad kropp
jag vandrar längs vägen bort
kan jag då ana ett skälvande hopp
en tanke så ljuv, men ljuvligt är kort

Så har jag lärt mig att inte lita
människors ömhet och människors svek
men hungern börjar åter bita

vänder om...

till det som blir mitt hem
en fristad

... i kärlek




© Chawa