det var telefoner överallt
en var monterad utomhus
på husets västsida
det ringde
pappa sprang
med kulmagen och svettpannan
jag fick inte svara
ingen fick svara
mamma skulle komma tillbaka
efter månader
det hade skvattrammyren
björkslyn
och midnattsolen viskat
pappa sprang från växthuset
där han helt plötsligt
börjat gräva i jorden
sådde salladsfrön
stoppade ner
gurkplantor
tomatplantor
varsamt
det var nästan
men bara nästan
så att han fingrade på paradiset
han sjöng
“i fjol så gick jag med herrarna i hagen”
medan en damejeanne av minnen
hälldes ut
på växthusgolvet
hennes höfter, lakansvikning, sirapslimpa
blommade
som slingerkrasse
färgglatt och vackert
han pratade ivrigt i telefonen
samtalet var kort
jag stod inomhus
bakom köksgardinen
försökte höra
klockan 12.11
i morgon
skulle tåget komma
till Murjek
jag trodde på lyckan
ärligt
någon måste man ju tro på
så varför inte att livet är enkelt
pappa klev in i duschkabinen
med öppen toadörr
det tog tre minuter
han klädde sig med blöt rygg
satte sig i opeln med cigg
for in till byn
skulle handla
jag skurade köksgolvet
diskade stekgrytan med flottkant från rensidan
torkade kafferingarna på vaxduken
jag har nog aldrig varit vuxnare
pappa klarade sig inte utan mig
det var inget nytt
men nu var det ok
jag var ju snart 15
pappa kom hem
med två konsumkassar
och något mer
som han ställde i kylen i lillstugan
men jag hörde klirret
kände igen påsarna
nyfikenhet är ingen synd
men man ska nog vara försiktig
försiktig
med lyckan
det var mammas påsar
det var mammas lycka
kanske pappas
inte min
Nästa text
Föregående