Tävling

Ibland så kan man finna sig undra

om världen väntar på att något ska hända

eller om den bara väntar 

Så istället för att sjunga om vad som borde vara

väljer jag att tala tyst och stilla

om ensamhet och tunt vävda drömmar

om sagor för gamla troll och deras längtan

om tider där vi dansade runt varandras ängslan

och om blekt blå saknad målad med tunnaste penslar

.. om allt vad det innebär att vara hemma.

För när man vant sig vid att vandra

blir minnen till melankoli

men jag har svårt att finna viljan att klaga

för de är så genuint vackra

när det är just den färgskalan

som de målats i.