Tävling

I fåror grävda av grävda av tårar

bor min längtan hem,

under ytan sjunker flyter

mina plågor som stenar

dunkar mot masken innifrån,

trygghetsmattan så förädisk

rycks undan gång på gång

långt bort klingar vemodet

i en dag så lång,

men ändå lyser solskensstigar

flytande mot hemmet allt klarare

efter kaos där gryningen långsamt

äter upp natten och solungen

inom dej glädjefylls målas av solfingrar

allt gulare.