Tävling

När vägen ringlat fram till morfars hus

där van hand halstrar strömming vid sin härd 

blir den oas vi skönjt helt plötsligt närd

till barndomstrakt mot landsvägs bakgrundsbrus 

Till myggors sång drivs mången barnakropp

ur sömn på jakt mot surr och retligt stick

men aldrig sinar nattens återblick

betraktar sommarns skimrande förlopp

ty varje natt när andra sover sött

är ljuset vaket nästan varje stund

om blott vi väntar in dess midnattsljus

blir sinnet fyllt av drömmars rosenrött

i gryningstimmars sömniga sekund

bär cykeln av mot sommarns sinkadus

© Birgitta Wäppling