Nuets vingsländeskira cellmembran
hyvlas ständigt spån för spån
Vi vet ej riktigt vart vi ringlas
när droppen stilla faller i havet
långväga ifrån
Så vindvänds en dag i våra liv
ett nytt blad skrivs i Livets bok
har vi förvaltat gåvan väl
blivit en aning mera klok
eller
slingrar fårans flöde
i rutinens stela ram
utan djärva grepp
som krävs för att rädda
undsätta vårt svältande
krigströtta skepp
Vi bor alla på samma blåa rymdraket
som färdas mot intet jaa...ingen riktigt vet
men vi behöver alla varann under vår färd
mot en främmande evighetsvärld
så skön ändå där på ön
som kanske ligger djupt inom oss
men även någonstans bland stjärnornas
tindrande bloss
En sak är dock säker
Vi är här för att lära oss Kärlekens grund
då kanske vi kan sluta skövla vårt hem
o att släcka vår grannes stund
Istället slutes vi samman i en helig ömsint blund
där vi drömmer bland viskningar o rop
om enig helhet ett förstasidesskop
i Livets levande växande Kärleksbok
i vän gemenskap
Därför...
tag nu min hand min Käre okände vän
smyg genom varats korridor
rätt in i hjärtekammarens gryende teg
där vi kommer närmre varandra
sakta steg för steg
inser vi Kärlekens lag
att tjäna varandra till största behag
att Din sten är min bädd
Vi bär bördan tillsammans med bravur
behöver aldrig mera vara rädd
Ohhh... känn nu värmen ljuset
i sommarens första böljeslag
tänk dig en picknick i det gröna
mellan Den Andre o Ditt eget rädda Jag
Ni delar en måltid i solen
känner att Jorden tillhör Er
snart delar ni den med andra
blir sedan fler o fler
En mäktig grön våg som sluter alla
i livets böljande famn
där vi blommar o doftar ljuvligt
i Kärlekens heliga namn
Endast detta som är bra
för hela Vårdträdet
är bra för varje enskild lem
Vi har kommit Hem
till Vår nya grönskande Jord
Välkomna Hit Ombord!
© Bo Himmelsbåge
Nästa text
Föregående