Tävling

Ja, jag måste nog vara tokig. Då jag längtar in i en värld. Där mystificmen bor och frodas. En värld där brinnande hjärtan. Låter sig styras av ljuset de bor i. En värld där alla finner det vara normalt. Att var och en hungrar och törstar, efter den rena källans vatten. Vars droppar ger föda och vätska i överflöd.

Jag ses väl tokig, när mina drömmar går tillbaka. Till ett torg i Skara stift. Dit mången kom och lyssnade till gästerna, vid det stora gästabudet. Dit festdeltagarna till firandet lagt det tusenåriga firandet. Och där gästernas röster vaggade, in lyssnarna till översinnlig andlig kunskap.

Ja, jag är nog tokig. Då jag säger; att det ej är platsen, talarna eller lyssnarna. Som sänkte värme och känslan av frid. Utan allting tillsammans och speciellt däri kunskaperna.

De mystiska kunskaperna, vilka skapade väggarna, golven, taken och tornen. Till gångarna och vägarna in i den mystiska Palatsen. Där livets eviga låga brinner, frodas och aldrig slocknar.

Ja, jag tror att det där är vars och ens hem.