Tävling

bröstsocker var bara ett ord som kittlade främmande men
visst var det något särskilt med

det som liksom putade och kanske kanske att man vågade
röra men skämmas fick man
skämmas skulle man hela livet

jag tror aldrig riktigt att den där staden blev mitt hem den liksom
mottog mig inte och jag liksom

ville inte
jag liksom stretade emot något så jävulskt för att inte förknippas

med milen och vidderna

för hos mig drog storstadsblodet i ådrorna och jag hade ju inte valt det
hade inte valt ett så stort hus och alla rum som måste städas
de var inte mina

och hur de tittade på min kropp som att den var en alldeles främmande art

och hur jag tittade på min kropp som att den var en alldeles främmande art

och plötsligt liksom putade det från den
plötsligt liksom svällde den på fel ställen och jag undrade om det var

storhetsvansinnet som fått mig att växa

om det var hämnden för att alltid gå hem direkt efteråt och stänga dörren och inte släppa in någon och drömma om ett liv som aldrig skulle bli av

men det visste jag ju inte då

jag bara sonade mitt brott
det att aldrig riktigt höra hemma det att aldrig riktigt lära mig

glosorna

och hålla händerna utanför trosorna
i strikt bön och hela tiden försöka vara

oändligt jävla tacksam