Tävling

I Napolis stekheta gränder
bland rykande pizzaugnar, tvättlinor, kokainlinor
och smutsiga husfasader
-lika smutsiga som maffians sophantering-
strövade jag omkring en
ledig junimorgon i jakt på historisk klarhet

Min fascination för ´Ndranghetan, Gomorran och
det nya
tidevarvets okrönta gryning hade fört mig in i
skuggornas dal,
greppat tag om mina lungor och syresatt nytt
friskt blod i min annars så nedgångna kropp

Cosa Nostras glansdagar hade seglat förbi
Buscetta hade öppnat munnen en gång för mycket och
självantänt klanernas samhällskropp
Hans glappkäft hade kostat honom ett femtiotal släktingar
Nu pratade alla om ´Ndranghetan och Gomorran,
som de mexikanska
knarkkartellernas portal mellan den centralamerikanska
djungeln och Europas ruttnande storstäder

Jag älskade verkligen Napoli
Hon fick mig att andas desperation,
hopp och förtvivlan på en och samma gång
Visst, jag var en sensationsturist,
självbildens sammansvurne fiende,
men jag behövde komma bort från komfortens
själlösa förvaringsbox:
ett Sverige byggt runt ett
materialistiskt tolvstegsprogram

Vart jag än gick påmindes jag om den existentiella
dualismen:
kanyler utanför Pradabutiken,
nigerianska tiggare hängandes vid Lamborghinis:
materia och själ paradoxalt sammanvävt

Kvällen innan hade jag träffat på en man på torget
som inte hade några väggar kvar mellan näsan och
sitt högra öga
Han hade missbrukat tjack under ett decennium
och enligt egen utsago hade han en gång känt hur
en tjackklump hade runnit ut ur hans öga
efter att ha kalasat på bossarnas godis
En kletig gul klump
bestående av amfetamin och
råttgift

Än i dag tänker jag på denna man,
hans sönderbrända näsa och den
urgråtna tjackklumpen