Luftens air runt solvarm mun
läppjade mogen solitärs gyllenbård
under aquas mörkblå harpobrunn
klingar mina vackraste visackord
rötter i Jordsjälens deltabäcken
med blomkrans i materians värld
gav jag färgdoftens semaforiska tecken
att jag fanns med på vår blåa färd
signaler till JungfruModern i Alltet
som skapat vår ande o lem
under vindstilla aurorazonen
diktar Hjärtat sitt hem
Omedvetnas djupfamns regioner
bågvalvesalar för drömmares ljus
skapade av tankestims miljoner
rosenpergola i längtans hus
skaldar poem på näckroseblad
hoppas stjälken slår rot
sänder blommogram för livsglad
med skönhet o musikalisk not
hoppets maskrosfröfingrar smekte
på högspännings fas tunn o vek
trevade ned o märkte jag fanns
under myggors dans o lek
Nattpaulun gav mig frid, mig ro
sökte även ljus i mitt ömma bo
låg i dybottnen, såg stjärngnistors krans
undrade så var hon fanns någonstans
Hon som glider på månsilkeshår till djup
ger värmande aura från gungande slup
afton mörk kall, knopp vissnad i håg
såg stjärnefall, blixten slog eld där jag låg
himlen skälvde o ljus vällde fram
norrsken föddes ovan sump o makadam
en stjärnflocka spirade stilla i min famn
i ljuset o ömhetens namn
dammen mitt hem var bara en chimär
drömmen vaknade o slocknade där
på strändernas strålande månsandstrand
vandrar vi två hand i hand
frågan är ej längre var
vart hän eller med vem
...Hem
© Bo Himmelsbåge
Nästa text
Föregående