gungstolen point of no return
Sagan ingen vill höra
en vanlig dag
en vanlig villagata
ett vanligt vardagsrum
solsken från klarblå himmel. den röda vinbärssaften och de spröda drömmarna bärs ut i bersån. gardinerna vajar ut genom det öppna köksfönstret. trädgården med de inbjudande gräsmattorna, fågelbadet, krusbärsbuskarna. tomatplantorna klättrar längs väggen på södersidan
den gamle mannen
gungar fram och tillbaka i gungstolen
i det hemtrevliga vardagsrummet
försöker fånga in sitt lilla barnbarn
låter henne smita undan
flickan skrattar
hon är sex år
hon är ett barn
och allt är en rolig lek
hennes ljusa lockar faller ner över den tunna ryggen
han sträcker ut handen för att röra vid det mjuka glansiga
så drar han henne till sig
andas tungt och konstigt i hennes hår
grova arbetarhänder letar sig hårdhänt innanför trosorna
vassa naglar gräver sig långt in i hennes orörda innersta
han tar hennes lilla mjuka hand i sin stora grova,
tvingar henne att röra vid honom
skändar henne
inför öppen ridå
så hörs mormoderns glada röst
"nu är det fika i bersån"
hastigt tar han bort handen,
drar upp gylfen, rättar till byxorna
föser ner henne på golvet
utan att hon hann förstå vad som skedde
förstår hon allt
som om ingenting hänt
fortsätter livet
inget är längre detsamma
© Maria Marängsviss
Nästa text
Föregående