Tävling

Monogram ord vistas i min silver skatt
Hur andas de livet när jorden är kastad?
Alla kroppens hemligheter inlindade i värde djupare än universum.

Tätt tillsammans letade jag förbi din försvunna blick.
Vårt vunna triumferande världs allt.
En fjäders resa i ett riddarsvek.
Jag blir aldrig mer än så här och det räcker inte.
Ändå täcker jag allt jag räcker till.

Jag är allt vi är.
Jag bygger drakar av fjärils pussar
Jag röker osynligt Opium för hjärtat
en tanke
en dag
min drog
...är detta en dag likt alla de andra vi kallar livet?
Skuggan är i vägen och inget är vackrare
men nu skall vi dö om fulhet och jag vill göra kärlek

Jag skall bygga kärlek
Jag skall göra den jag är.
Vara den jag är
kärlek
kärlek
Vi har funnit den, den har alltid funnits i en "amour-propre"
Vår höjd över havet
Min höjd, Mitt hem, Vårt hem

Hundra tankar om kärlek inneboendes boendes i magin, jag kan inte andas.
Jag kan inte andas. Blir så påverkad av närvaron. Är det ett rovdjur eller en ängel jag brottas med? Kanske mig själv. Jag flirtar med livet och brinner bränd. Att tolerera tomrummet är inte helande för hjärtat! Panikerar i mitt lugn...
Var är den djupare meningen som aldrig fanns i ignoransen av alternativ.

Det finns inte bara en hylla, det finns fler. Jag kommer inte ihåg numren, det är lustigt...inte sant...bara tre...resten av breven hittar någon någon gång. Jag har evigt utryckt mig utan en rädsla för att bli övergiven men så kom den...rädslan...och det var där jag fann toleransen i min ensamhet. Vilken gåva att kunnna vara själv i ett lugn med bluesen. Min tunna ådra i en ekande lövsal. Var kommer jag hamna...landa.

En äntlig Frid. Eller?

Livet har så många vackra ting för oss och jag förtjänar det, du inte minst. Du förtjänar lugn och lycka. Hjärtan öppnas vida för att bulta och pumpa. Öppet blod. Puk slag efter pukslag. Jag har väntat och dagen har varit lång och nätterna eviga. Att dyka i våra delfindimensioner och färdas längs med. Tänk att få kravla sig upp mot en vår lagun i vit sand. Nakna, blottade inpå bara skinnet i värmen. Glittrande skinn mot skinn. Att bara andas i varandra. Kyssas. En knippe doft av ljuvlighet mot böljande hav. Min hjärna fungerar i bästa fall fyrdeminsionellt. I sämsta..inte alls...skrattar. Men du kan få bära min sanning, du kan få andas mig om du orkar. Jag är världsmästare i Optimism så ta med mig på livs turne. Du kan få känna mig om du har lust, du kan få smeka allt som är jag. Du ska få bada i min glassbombs sorbe i värmen. Kan vi vara varandras skyddshelgon? Du kan få stötta mitt lutande skeppsbord. Om du orkar. Jag skall vara still jag lovar. Det finns platser jag aldrig lämnar, platser där jag är fast gjuten tills den dagen jag dör en sista gång för jorden, himlen och molnen. Om du orkar. Jag skall resa hela dagen, i mina tankar, i världen utan att lämna mitt hem...mitt hem...inre...

.... jag lovar jag skall alltid stanna i stillheten. Vår.