Det var nog det läskigaste och det vackraste jag varit med om i hela mitt liv.
Men jag är glad att du äntligen har fått ro och slipper känna smärtan längre.
Du är ju så rolig, enivs liksom.. när du väl hade bestämt dig att, det här går ju inte längre, så tog det bara ett par dagar.
Slutet varade dessutom bara några timmar.
Jag antar att du inte tyckte att vi skulle behöva sitta där för länge.
För omtänksam har du alltid varit.
Men du var med oss ända in i slutet, du höll våra händer och tryckte dom för att bekräfta att du hörde oss.

Nu ska vi försöka gå vidare, försöka vänja oss vid alla tillfällen du inte är med oss längre.
Julafton..
Påsk, eller på våra födelsedagar.
Sen hann du aldrig se några barnbarn heller, men jag vill ändå tro att du är med oss och att du kommer se allting därifrån du nu är.
Kom ihåg,
du är alltid välkommen att besöka oss,
du är alltid välkommen att återigen trycka min hand.

Älskar dig mamma