trött som jag
är försökte jag
mig några sekunder

föreställa mig att
du lyfte stolen
du satt på

medan du ännu
satt på den
(här talar jag

till textjaget, inte
till poeten som
skrev texten, som

du kanske gärna
lockats till att
tro) sedan kom

jag på att
du kanske kan
ha rest på

dig innan du
lyfte stolen och
då såg att

du inte längre
satt på den
vilket kan ha

lett till att
det gick något
lättare att ställa

ned den igen
att sitta på
eftersom du inte

satt på den
medan du hade
den i dina

upplyftande händer. Texten
i sig får
en eftertänksam läsare

att göra tummen
upp, för känslan
och den inlevelse

med vilken texten
är skriven och
för den inlevelse

textinnehållet skapar hos
läsaren. Texten har
gjort sig förtjänt

av trenne rosor
medan poeten gjort
sig förtjänt av

trenne droppar snö
så kallade snödroppar
om man säger