till den frånvarande - fadern
vi stryker längs betongväggarna
med såriga händer
försöker finna de håligheter
som gömmer våra drömmar
gallergrindar broräcken
hönsstängsel bussfönster
murar
hissväggar kakelplattor
gipsskivor träreglar
gärdsgårdsstörar
badkarskanter
och din bortvända rygg
och dina rädslor
och din flykt
var ansvaret för stort?
var dina känslor allt du gav upp?
var din första gräns – din egen?
tilliten
jag säger
”Att kunna säga… du gillar inte lakrits.”
du säger
”Jag tycker det är obehagligt om någon vet vad jag känner.”
jag förstår
”Jag är klar med min uppväxt.”
jag förstår
ex.
Du skar eget ris att pryglas med.
Dina hot om att döda mig… jo jag minns dem.
sånt är svårt att förtränga
det kanske finns något där
när någon säger
”Om jag försöker stryka honom över kinden så ryggar han tillbaka.”
”Och han vet inte varför.”
det är rätt häpnadsväckande vad kroppen minns
du är ju ändå äldre nu
fyllde 59 för någon månad sen