Det är så lätt att prata om fred
För oss som aldrig led
Vi kan inte förstå
Vi var inte där då
Har du stått i givakt
Fylld av så många känslor förutom förakt?
Stolthet när man slåss för sitt land
På frontlinjen där sorg och blod blandas med sand
Elegier bland kvarlevor på ingenmansland
En mammas son som hon aldrig fann

Det kastas döda vita duvor
När vapnen fått slut på kulor
Medaljer i guld
För att dölja skam och skuld
Soldater som varit hjältar i alla tider
Plågas av mardrömmar, folk som skriker
Men de var hjältar enligt sitt rike
Och att de mördade andras hjältar
Det har ingen i sikte
För hjältar får medaljer
Men då vill vi inte höra några detaljer
Kväv dina skrik och torka dina tårar
Inga fler ord eller vapen som sårar
Krigsfångar och hjältedåd
I det här livet finns det ingen nåd
Krig för makt- och ärelystnad
Vi har betalat för din tystnad

Andra människor precis som en
Men i snön är de fienden
Svett och död
Och himlen färgas röd
Här i mitten av helvetet
Har ingen råd med ett samvete
Tidningarna vågar inte skriva vad som händer
Marken som smutsas ner i andra länder
Desertörer är de som gömmer sig, som oss
Desertörer för att de står för att inte slåss

Om alla hade ryggrad nog att säga emot
För detta kommer inte få något bot
Så länge det råder krigsfångar och hjältedåd
Kommer det aldrig finnas någon nåd
I horisonten ser man flyende fredsduvor
De flyger från alla kulor
Men alla har inte vingar