när paniken övertar och det är oftast natt,
hör jag mina patetiska tankar. dom tankar som ber mig ge upp,
för det finns ju inget att slösa andningen på,
det finns ingen som kommer någonsin förstå,
stanna,älska, behöva eller sakna.
det är ju slöseri, dom är människor.
dom tänker bara på sig själva, inte på andra.
det är det som jag aldrig kommer förstå.
ingen kommer kunna älska mig,
jag hör hur den rösten överta mitt mentala tänkande,
mitt psykiska sätt att tänka övertas , av just din jävla röst.
jag hör dig när jag hör mitt inre skrika att det inte står ut mera,
det står inte ut med ett helvete jag har skapat själv,
med mina ord, med mina händer, har jag skapat en plats jag inte kan kalla hem.
jag hör dig, du skriker och din ton är kaxig, likt din attityd.
'' ta ditt jävla liv då, ta det om du vågar ''
jag kan höra dig skratta, se dig le framför mig.
du ser belåtet på den med sjalen kring halsen,
sjalen pressar allt hårdare och du ler ännu mer.
'' GÖR DET DÅ, ELLER ÄR DU EN JÄVLA FEGIS? ''
jag ser på dig, tårarna rinner hejdlöst från kinderna och jag känner ilskan,
jag ser mig själv dö framför dina ögon,
men du slutar aldrig le.