1.
Minns du än hur det var
i barndomens dar.
Har du glömt att du själv var ung?
Minns du känslan en gång
när vuxna varit dumma
och vägrat att tro ditt ord.

Minns du än hur det var
i barndomens dar
när du rodnande kom i gråt?
Ditt ord var ej värt
nå’nting emot de vuxnas.
Barn kunde aldrig ha rätt.

stick: instrumentalt

2.
Så står du ändå där själv
som fyrtioåring
och missar att se ditt barn.
Du har inte tid
du arbetar för mycket.
Också du har ju glömt hur det var!

”Pappa, stanna hos mig!
Du saknas var dag.
Det är dig jag behöver mest.
Ingen leksak är värd
så mycket som min pappa!
Säg att idag har vi fest!”

stick: instr.

3.
Kanske kommer en dag
när samhällens lag
vill motverka liv med fart
när männskor får tid
att leva med de unga
när barnen får plats i vår värld.

Kanske är den snart här
vår era med frid
när stressens band löses upp.
När kraven på jäkt
förbyts i lata vanor
när li-ivet självt blir sig värt.