Författaren W. E. Johns skrev en gång en samlingsvolym berättelser som på engelska fick titeln ’The camels are coming’. Den handlade naturligt nog inte alls om kameler. Sådana som vi tror oss känna dem. Om vi nu gör det. Känner dem eller tror oss känna dem.

Kamelen är ju ett djur vi har få av i just ’civiliserade’ länder. I länder med en annan sorts levnadsstandard, där civilisationer ’kommit och gått’ i årtusenden, kan det däremot tänkas finnas kameler. Boken handlar naturligtvis om camels. Det är ju också en del av bokens titel.

Nej, inte heller tobaksmärket camel, är på något vis rikligt förekommande i den. Jag kan inte minnas att man rökte något specifikt märke i någon av de där berättelserna, utöver att möjligen omnämna denna tobak eller cigaretter det var frågan om som något annat än engelska, turkiska, tyska, ryska eller franska.

Camels anspelar här istället på ett flygplan i plural. Planet hette Camel och var vanligt på den tiden då det mestadels flögs. Vilket torde ha varit under världskriget. Ja, inte andra världskriget då utan det som fastmer förekom innan, ja en smula före det andra.

Även om många ’camels’ brann och förintades i luften och troligen även på marken, så hade det alltså föga likhet med att futta på en cigarett och låta den brinna tills bara ett förkolnat skal återstod av vad som en gång varit något mera utstuderat och väl designat.

Döden följer helt naturligt i dess spår. Vilket är snarlikt det slut vi får även om vi varken flyger under tidigt 1900-tal, röker tobaksvaror eller bara lever som vi gör nu.

Kameler röker naturligt nog inte tobak och det är också en av de saker man kan hålla dem räkning för.