...om att män och kvinnor skulle vara så olika och att även synen på män och kvinnor skulle vara så olika, utöver själva olikheterna, är intressesant.

Män förväntas vara en sorts stålmän som samtidigt skall ha förmågan att vid tillfälle kunna plocka fram barnet och mjukisen inom sig.

Liksom föreställningen om kvinnan som omväxlande någon att sätta på piedestal eller av en sorts avund eller svartsjuka vilja kasta i smutsen.

Samtidigt finns behovet av en föreställning om mannen som en driftig och händig personlighet som föds med verktygslåda i ena handen och en bankbok/kärleksbibel i den andra.

Medan kvinnan då föds till en öm moder/härskarinna över världar och samtidigt en varelse som dels skall stå tillbaka och ta hand om familjen och samtidigt vara en människa som håller i alla trådar.

Både män och kvinnor skall vara en sorts dygdemönster om dagen och förvandlas i natten till en sorts ombytta roller där alla saftiga och förbjudna laster och lustar tar över.

Parallellt med avskyn för och över att vara som fångade i en värld av märkliga förväntningar och ett spel som skall spelas, så är det också dessa olika föreställningar och rollspel som verkar berika världens olika scener och de människor som är satta att spela de olika rollerna.

Föreställningen om att män och kvinnor är spännande i sig själva, som vore de var och en för sig försedda med trollspö och formler som kan förändra och sätta sprätt på en föreställd trist och grå vardag och verklighet är intressant.

Könsroller verkar vara dels tacksamt att ta emot och leva sig in i för den som vill det och om förväntningarna inte slår in, eftersom det är på andra man har dem. Så kan man protestera mot att rollerna finns, då de befinns obekväma och man vill han något att skylla på om man väljer att protestera mot dem och byta spår.

Eller så är man emot dem redan från början och väljer olika vägar att söka ta sig ur och runt dem. Kanske bara för att inse att de har sin givna plats och betydelse och att man som människa än vrider och vänder på sig är låst i en såväl biologisk som fysisk/själslig form av spel eller balett där man måste söka sig en aktiv roll.

En kvinna som söker sig romantik vill att mannen eller partnern skall vara romantisk, inte för att hon är det själv i någon större mening utan för att hon har behov av romantik, rollspel och en scen för föreställningen.

En man som söker sig romantik vill kanske att kvinnan skall stå för den men kommer då möjligen att upptäcka vem det är som skall ha förförelserollen i den pjäsen.

Enligt min ringa mening går man in i ett förehållande med olika avsikter, förbehåll och intressen. Ett av de mer starka skälen att söka sig en partner är att hitta någon som skall rädda en från att ha ett tråkigt liv.

Här kommer vi då åter in på olika förväntningar. Att det är ens älskade som skall göra ens liv till ett äventyr. Trots att det är när man själv skapar sig ett liv, med intressen och när man lärt sig tycka om och trivas med sig själv och sina möjliga prestationer på olika områden. Att skaffa sig något att göra, skaffa och behålla vänner, bygga sin såväl fysiska som själsliga hälsa. Det är då man blir attraktiv.

För den som redan har vissa förutsättningar att attrahera andra, genom att 'sköta sig', hantera vardagen, klä sig och föra sig på ett sätt som ger omgivningen om känslan av att ha glädje av personen ifråga. Den personen skall inte på samma sätt behöva gå och vänta på att bli räddad från ett miserabelt livsöde.

Om två redan trasiga själar möts och blir attraherade av varandra så väntar dem en sorts miserabel och trasig tvåsamhet, snarare än att de är varandra uppbyggliga genom sin förening och sin gemensamma resa genom livet.

Den här föreställningen, mer eller mindre omedveten, om att någon skall komma och rädda dig från ett tråkigt liv. En människa som är spännande i sig och i vars eget liv äventyret hela tiden väntar bakom nästa hörn. Det är förstås mera av en dröm än någonsin realistisk verklighet. Kanske livet igenom helt ouppnåelig men samtidigt så lockande och underbar att det är ogörligt eller omöjligt att frigöra sig från den.

Visst behöver människan drömmar. Men i allt högre grad behöver hon drömmar som inte är så stora och romantiska att de blir omöjliga att genomföra. Där är när hon bygger sig själv och sitt eget liv som hon blir spännande för andra. Två människor som befinner sig på det spåret i livet har större chans att 'lyckas' tillsammans.

Lyckan är såsom elden. Den brinner blott då den har bränsle och syre. Den brinner i kortare eller längre stunder och så fort man tar den för given så slocknar den, glöder en tid i hopp om något mera men så falnar den. Att få se solen skina på himlen efter någon tid av frånvaro, det inger människan känslor av lycka och glädje. Kan du plocka fram solen i ditt liv kommer det att berika dig.