Jaha. Så har ännu en dag gått. Ännu en dag har blivigt till det förflutna, och i framtiden väntar imorgon.

Jag sitter här, mitt mellan dem båda, och tömmer mitt huvud. Ser till att gammalt slagg kan ge plats åt nytt. Undersöker om det finns något jag vill spara, men det finns det så sällan. Tar en klunk kaffe.

Jag kommer att tänka på något jag märkt. Något som ingen har vågat berätta för mig; det jag håller på med nu är fult. Alla i min närhet blir kalla och avvisande så fort jag går in hit. Så fort jag träder djupare ner än det vardagsgrå sorlet, ner i det vackra ljuset och det tysta mörkret. När jag blandar dem och visar en guldskatt som jag hittat, så vänder sig alla bort som om det gör ont i dem. Och jag vet.

Jag vet att hela jävla världen säger att det inte finns något som är vackrare än betong. Och att man ska slå in sig själv i isolerande plast, bara för att ni ska slippa se.

Slippa se...

Slippa se...

Mig som tror att jag är så jävla ball bara för att jag inte gör som...
Er som tror att ni är så förbannat jävla bäst bara för att ni kan skratta åt...
Mig när jag sitter här i mitt mörka rum och kallar det jag sysslar med för något vackert som...
NI ALDRIG KOMMER FÖRSTÅ men...

Jag kommer aldrig förstå något heller. Kommer aldrig att hitta den fantastiska stora skatt som ska rädda min själ från att ruttna bort helt. Kommer alltid sitta här och tycka den här skiten är vacker fast ingen annan tycker det. Men va fan bryr ni er om det, och va fan ska jag bry mig om att inte ni bryr er, och varför i helvete ska någon bry sig om att inte jag bryr mig om...

Men vi bryr oss... Vi bryr oss alla så jävla hårt. Det ligger i vår natur. Var en del av gruppen och visa att du är häftig. Det ligger någonstans där nere i den sörja som är vårt medvetande. Och alla som säger att de inte känner det är bara uppblåsta jävla nollor som tror att de är så jävla balla för att de inte bryr sig...
Och de kan dra åt helvete.

Så ännu en dag har gått. Och nu har jag fått och tagit chansen att spilla lite galla på vårt samhälle, som fungerar ganska bra trots att det enda vi kan komma på att göra är att gnälla. Men vi gör ju det å andra sidan ganska bra, och vi gör det därför att även det ligger där någon stans i sörjan och pyser. Det ligger där och träder fram när det förflutna möter framtiden. Som allt annat...

Sen dör det bort och ger födsel till nästa möte. Precis som i all evolution så måste den äldre generationen bytas ut mot en ny och bättre. Ni måste döda era föräldrar för att få makten. Ni måste döda alla för att få vara ensamma i en sekund. Ni måste döda er själva för att få lite uppmärksamhet.

Allt är så jävla tragiskt att jag inte orkar bry mig längre... Fan vad jag är ball...