Det var en gång två svenskar från Skaraborgs län som var ute och tog en promenad i Sahara. Efter bara några veckor tog provianten slut men de hade vatten att dricka i form av Norrlands guld från Systembolaget hemmavid. En söndag kom de fram till att det där som glimmade framför dem nog var lika bra som starköl, bara det nu inte var en stad av guld. Precis som de kom sig för med att gå just ditåt fick de sällskap av två judar som i sin tur hade sällskap av två muslimer. Karlar hela gänget förstås. Svenskarna tillfrågades om de hade vatten och de visade att de hade 'bättre upp' i form av öl. Deras nya vänner skakade sina torra huvuden. Svenskarna pekade då ut vad de trodde kunde vara en oas och så begav de sig alla sex i riktning mot den. Varje gång den verkade ligga inom bara några hundra meters håll så flyttade den på sig. Den ena araben utförde plötsligt en liten dans och sparkade med högerfoten i sanden. Svenskarna fattade först inget. Men så kom den ene ihåg något från scouterna. När man befinner sig i en skog och är högerhänt blir det lätt så att man går i cirklar därför att går extra långa steg med höger fot. Han berättade om detta för sin olycksbroder som utbrast 'men här finns det ju inga träd', vilket kamraten höll med om. Men de provade äbdå teorin genom att hålla in stegen en smula med högerfoten. Så kom de då slutligen fram till oasen och kunde dricka sig otörstiga. Svenskarna önskade att där hade funnits något att äta också. Knappt hade de tänkt just detta förrän en välkänd gestalt lösgjorde sig ur palmträdens skugga med en skinnskodd plåtlåda på magen och en sladdlös mikrofon i ena handen. Det var Ove Thörnkvist som stämde upp sången 'Varm korv boogie' så det hördes halvvägs till Damaskus. När han var klar efter många om och men frågade svenskarna om han hade korv med bröd. De fick då veta att han visserligen hade kokt korv i lådan men att både brödet och ketchupen var slut. Här slutar i och för sig inte historien. Men jag klarar inte av att berätta mer än så här för jag börjar alltid gråta i slutet på historier med lyckliga slut. Men jag är säker på att du kan fylla i resten själv, med din egen förmåga till att fantisera.