Då missmodet och mörkret svepte förbi hördes dock korsorden.

Plågan tyckas som en evighet men ur evighetsperspektivet

endast en krusning  på själens hav.

Den luttrande eld som renar likt silver som rinner ned mot jorden.

Ja luttrad i degeln, renad sju gånger det blev lokomotivet

som förde mig fram mot livets nav.

"Så jag nynnar på en blues i renat silver

varje flyende minut.

Visst gör det ont när slaggen tas bort

och renar från allt substitut.

Men det är värt var sekund, att leva

efter vetekornets lag.

Och en dag byts min blues ut i Kristi

blodets vingslag"

Du blev mitt skydd, jag en fattig sparv, en hemlös svalas bo.

Du blev mitt bröd i hungerns tid, min stig i väglösa ökenland

ja, Du klippan som gav vatten från Ditt hjärta.

Då bröt jag nardusflaskan och göt den över Dig, i min kärleks tro.

Du visade mig från örnens perspektiv hur Du håller allt uti Din hand

ja, Du sa orden, i Mig är Du stark, tvättade bort min svärta.

"Så jag nynnar på en blues i renat silver

varje flyende minut.

Visst gör det ont när slaggen tas bort

och renar från allt substitut.

Men det är värt var sekund, att leva

efter vetekornets lag.

Och en dag byts min blues ut i Kristi

blodets vingslag

Men nu jag nynnar på en blues i renat silver

varje flyende minut, var flyende minut "

KB