...mellan att synas vara den civiliserade människan som är medveten om såväl de skrivna lagarna som de oskrivna...

...och det grottfolksbeteende som finns lurande under ytan och likt råttan blir alltmer sofistikerad i sitt sätt att uttrycka just ursprungligheten och djuret inom oss?

Jag vet att det är långt ifrån en ny tanke eller reflektion och att det säkert skrivits hur många doktorsavhandlingar och böcker, som helst, i ämnet.

Ändå måste man ju erkänna tankegångarna hos de människor som gång på gång återupptäcker fasan i att vi visserligen kallar oss människor men egentligen är rovdjur, med rovdjurs behov, impulser och instinkter.

Hur är det någonsin möjligt att skapa ett samhälle som fungerar och håller anarki och kaos stången, om vi inte tillåter samhällets medborgare att då och då få en ventil att lufta vilddjuret inom den tuktade människan?

Att legalisera knark har en del liberaler tyckt sig kunna finna en sådan ventil i, det är ju ändå lagligt att supa och knarket flödar ju fritt oavsett vilka lagar samhället håller sig med och skapar.

Men vissa saker måste ändå fortfarande vara olagligt, för att människan skall kunna se skillnad på rätt och fel, åtminstone vad civil uppförandekod anbelangar.

Att det sedan finns lagen om alltings jävlighet och även
-tillfället gör tjuven- i oss alla, där måste vi nog räkna med att även de folkvalda tar sin tillflykt i att hoppa över skaklarna då och då.

Försöket i att samhället skall kunna balanera någorlunda är förmodligen underhållet av att även rent kriminella människor räknar med att samhället i övrigt försöker hålla sig till en viss uppförandekod.

Annars skulle inte ens de kunna i trygg förvissning lita på att inte korthuset rasar ihop fullständigt bara för att de, om så bara tillfälligt, plockar bort ett eller annat kort som finns där för att stötta upp samhället som sådant.

Känslan av trygghet och stabilitet stavas försäkringar. Resten av oss innebär en försäkring för att inbördeskriget ännu (hyggligt) hålls på armlängds avstånd.