Individer med psykopatiska drag är fyra gånger fler bland personer med chefposter jämfört med andra yrkeskategorier. Det som skiljer sig en framgångsrik psykopat från en icke-framgångsrik psykopat är att den framgångsrike psykopaten agerar/reagerar inte impulsivt och oansvarigt utan man är kapabel av att kontrollera och sätta stopp på sina destruktiva impulser och tankar och omvandla de destruktiva tendenserna till att nå ett mål i framtiden. Det som man inte har och inte tänker på är ”samvete”. Den framgångsrike psykopaten saknar totalt samvete och är redo att göra vad som helst för att nå framgång. En sådan chef manipulerar och aggressivt plogar sin väg utan att ett dugg tänka på andras känslor. En sådan psykopat planerar och genomför sina planer ofta genom att bryta mot sociala normer och förväntningar utan den minsta känslan av skuld eller ånger. Skam existerar inte hos sådana framgångsrika psykopater. Sådana psykopatiska chefer ofta med framgång använder sig av skrämselteknik och härskarteknik för att kontrollera sina underordnade. Detta gör att medarbetare med en hög integritet och självkänsla - ofta efter protest utan resultat - avslutar sin tjänst och går vidare. Kvar blir det ofta medarbetare med låg självkänsla vilka stannar kvar och mår dåligt.

Den framgångsrike psykopatens verksamhet ser jättebra ut på ytan. Allt ser övertygande på papper och siffrorna verkar stämma. Man lägger fram sina presentationer på så sätt som verkar realistiskt och övertygande, men om man går lite närmare och iakttar verksamheten från nära håll så ser man att verksamheten kännetecknas av starka och långtgående interna motstridigheter, personalen mår dåligt och trivs inte bra på jobbet. Man har en ovanligt hög omsättning av medarbetare. Och det som verkade så framgångsrik verksamhet är innehållslös och bluff. För den framgångsrika psykopaten är det inte viktigt att det ska gå bra för företaget utan det ska se bra ut så att man själv kan klättra upp i karriären.

Den framgångsrika psykopaten säger aldrig nej eller tvekar aldrig på att utföra det order som kommer från hans/hennes överordnade. Man argumenterar aldrig med sina överordnade eftersom man inte vill bli uppfattad som en uppkäftig chef. Man utför allting mekanisk och det går ofta hem hos de högre cheferna. Däremot gillar inte en sådan chef underordnade som har synpunkter om verksamheten. De underordnade som lyssnar och genomför order utan några synpunkter placeras närmare men inte högre hos chefen. Man får aldrig en bättre position eller belöning. Med sin grandiosa personlighet ser den framgångsrike psykopaten sina underordnade bara som ett redskap för att nå personlig framgång. Eftersom man saknar samvete mår man mycket bra genom att nå framgångar via sina omoraliska och ibland kriminella tillvägagångssätt. Princip är ett begrepp som betyder ingenting eller väcker en känsla av obehag hos sådana framgångsrika psykopater. Och sådana psykopatiska chefer gillar inte principfasta medarbetare som man alltid uppfattar som ett hot mot de egna framgångsplanerna. Den framgångsrika psykopaten med en grandios personlighet ser i princip alla andra - både sina överordnade/ underordnade men också sin egen familj- som redskap för att uppnå personliga framgångar. Det viktiga är att nå det personliga målet, allt annat och alla andra är bara redskap för det. Och allt är tillåtet för att nå dit.

Så länge man väljer dessa chefer baserad på deras sympatier mot ett parti eller deras närhet till högre chefer och inte baserad på deras lämplighet att leda en verksamhet kvarstår problemet. Många av dessa chefer med psykopatiska drag är internrekryterade utan insyn och utan större lämplighetskrav uppifrån. Det som högre chefer, ofta med dåliga chefsegenskaper, nöjer sig med är att de är övertygade om att dessa chefskandidater lyssnar blint på dem och inte utgör någon större fara för dem. Men sådana chefer skadar både sin verksamhet, demokratin och välfärden eftersom de söker alltid sin egen kortsiktiga vinning, ingenting annat.

Rekrytering av chefer kan också ske via en externkonsult utan någon inverkan från verksamheterna. Och man ska som regel inte välja chef från sin egen verksamhet. Om man tittar lite närmare på interna rekryteringar speciellt bland de kommunala och statliga verksamheterna så ser man att man väljer bort många mycket meriterade sökanden (institutionell diskriminering) för att välja en chef från sina egna som ofta inte bara har lägre kompetens utan också helt skadlig för att ta ansvar för skattebetalarnas pengar.

Samuel E. Rajeus / Redaktör, Stockholm, den 29 september 2012

Källor:

-          Vetenskapens värld, SVT den 09 april 2012

-          Board, BJ & Fritzon K (2005): Disordered Personalities at Work, Psychology, Crime, & Law, Vol. 11, Issue 1, 17-32.

-          Mullins-Sweatt et al (2010): The Search for the Successful Psychopath, Journal of Research in Personality, 44(4), 554-558. 

-           Hare, RD, Without Conscience, opening lines.