Ingen kan stå utanför; alla skall med

Jag försöker ge mig själv dåligt samvete men det är omöjligt; jag har alltid gjort mitt bästa.

Om detta är sann kärlek måste den räcka till alla; ingen kan stå utanför. Nej, ingen kan stå utanför; alla skall med.

- Kör vidare, här finns ingenting att se.

Alldeles som vanligt är det en lögn

Alldeles som vanligt är det en lögn.

- Och varför kan du inte sluta röka? frågar Cancerdoktorn och jag svarar i samma lätta ton:

- För att jag inte kan.

Men jag tackar dig - jag tackar dig som satte mig på jorden. Jag kan inte få nog; denna törst kan inte floden stilla.

Eftersom jag vet att det goda alltid segrar

Men det har inte hänt.

Eftersom jag vet att det goda alltid segrar kan jag inte vara rädd. Jag talar flytande. Som rännilar.

Nu jublar jag

Nu jublar jag: jag är inte en sådan som försvinner, och ändå gör jag det. Jag försvinner, helt utan förklaring.

Jag är glad att jag är utan ägodelar.