Jag skänker en tanke till suggorna då jag
läser hyllningar till mansgrisen. Stackarn.
Han har det inte för lätt.

Dels skall han vara en mjukis,
dels en gammaldags gentleman
en hårding som tar emot smällar som vore
det konfetti.

En fixare med inbyggd verktygslåda,
en gosse med gosig blick, en charmör, en sexig
man med platt mage och en bröstkorg.

Samt bringa som tävlar med Adolphons Lundgrens.
Han skall vara jämlik, för jämställdhet, feminist,
stå på de svagas sida, vara en underdog,
ledarämne och dagisbarnens kelgris.

En sorts klämkäckt ämne till tävlingsdansare,
helst med högt IQ och vurmar för djur och natur
vars främsta hobby är att jogga i motionsspåret o
spela bordtennis minst fyra timmar om dagen.

Vara en virtuos på minst tre musikinstrument,
tjäna pengar som gräs och kunna sjunga
med samma intensitet som

Tomas Ledin/Thåström/Magnus Uggla i en och
samma person utan att i onödan förhäva sig i
vilken folksamling som helst.

En svärmorsdröm som heter duga
utan att för dens skull, helst inte,
ens svagt påminna om Adonis tvillingbror.