Dörren till den oansenliga källarlokalen var låst från insidan och den nakna glödlampan som hängde från taket förmådde inte lysa upp vrårna i det sparsamt möblerade utrymmet. Strax under taket, alldeles över hans arbetsbord satt en liten fönsterglugg som var sorgfälligt täckt, i första hand för att hindra insyn men också för att dämpa draget och vinterkylan som tidvis fick hans fingrar att stelna.

Och stela fingrar fungerade inte. Inte nu när Hon åter ställt krav på hans hjälp.

Hon som blivit något slags helgon för massor av människor men samtidigt hånades av de som ansåg sig mera professionella. Hon som återkommit från USA, där hon samarbetat med en av de verkligt stora pojkarna. Hon som tycktes ha insett att hon måste ha mer hjälp för att lyfta sina brott till nya höjder

Pengar saknade hon inte. Nej, om det var något hon saknade så var det de rent djävulska påfunden, förmågan att åstadkomma de utstuderade och sadistiska brott som skulle göra hennes gärning oförglömlig i den svenska - och gärna även den internationella - kriminalhistorien.

Hon saknade förmågan att bli repekterad eller ens tagen på allvar av de vars intriganta förmåga resulterade i brott som  inte bara visade prov på fullständig hjärtlöshet och iskallt människoförakt utan också var prov på ett "modus operandi" som till och med skapade en skräckslagen beundran hos den polismakt som hade till uppgift att ta hand om de grövsta brotten i landet.

Det var därför hon vänt sig till honom. Det var därför han nu satt och småhuttrade i sin kyliga källarlokal och valhänt fabricerade sina märkvärdiga konstruktioner. "Jag behöver material för minst fem, gärna fler, fullständigt magnifika brott.Brotten skall vara utförda med metoder som aldrig skådats tidigare och genomföras på sätt som visar att utövaren är den mest förhärdade djävul i människohamn som någon verkat i vårt land."

Ett ögonblick hade han funderat över hennes förflutna och över att skillnaden mellan det hon åstadkommit och det hon ville göra nu framstod som alltför stor. Men när han med tveksam röst ställt frågan hade hon spänt ögonen i honom och slängt ett brunt A4-kuvert i hans knä. "Kuvertet innehåller 200.000 kronor", hade hon klämt fram mellan smala läppar. "Det borde vara nog för att du skall hålla din jävla käft och göra som jag säger."

Det hade det också varit och nu skulle han bara fästa en pentylstubin vid ett litet rör nitroglycerin så var allt färdigt. Han hade arbetat på toppen av sin förmåga och hade nu sex olika, fasansfulla konstruktioner att erbjuda henne. Han skulle förpacka dem i olika, stabila trälådor som han redan kontrollerat skulle få plats i bagageutrymmet på hans gamla Honda. I varje låda fanns, förutom en lättfattlig beskrivning över hur de olika konstruktionerna fungerade, också ett detaljerat förslag på hur förövaren, steg för steg, skulle lägga upp de brott som skulle genomföras.

Han hade lovat leverera lådorna till hennes bostad efter mörkrets inbrott. Nu var klockan strax efter tre på eftermiddagen och skymningen anades redan när han sopade bort den nyfallna snö som täckte bilens vindruta. Via den sexfiliga  bron var han strax på andra sidan älven som, ovanligt nog var frusen nog att erbjuda vinterfiske. Smågnolande nalkades han E6:an och när han passerade Kungälv var det redan mörkt. Vägen var nysaltad och han kunde hålla god fart.

Han visste att han skulle svänga av åt väster på 163:an men bilmotorn började konstra redan strax norr om Håby. Medveten om hur besvärlig hon skulle vara om han inte kom fram i tid körde han långsamt vidare men efter några kilometer kokade motorn och han tvingades köra av vägen och stanna.

Det luktade bränt under motorhuven och ångan steg fortfarande mot himlen då en grå skåpvagn stannade framför den tröttkörda gamla Hondan. Allégatans Rör stod det med stora bokstäver på bilens bakdörr.En man i tjugoårsåldern klev ut och kom honom till mötes när han, med en talande gest mot den ångande bilen, frågade om han kunde få lift för sig och sina lådor.

Sedan öppnade han sin bagagelucka och visade på de sex lådorna.Mannen med skåpvagnen sa att "de ryms lätt i min bil, men jag måste vara i Fjällbacka före klockan sex".

Svaret kom lika snabbt som glatt överraskat: "Tänk en sån jäkla tur - det måste jag också!"