Det jag kommer ihåg ifrån min barndom
Var att jag låg och grät de flesta nätter
Ensam och önskandes om att få älska
Hon var den första som läkte mina sår

När jag träffade dig så blev jag glad
Kände fjärilarna kittlande i magen
Jag krävde ingenting utan bara var
Med din kärlek så var jag stark

Men sen föll allt samman efter ett år
För vi var båda för unga för kärleken
I panik om att få dämpa den smärtan
Slår jag mig förgäves utan att känna

Min kärlek är om än större än förut
Men min styrka är inte vad den var
Mina förhoppningar, blott en önskan
Om att bara få älska dig som förut

Än idag saknar jag det som var
Det som ingen annan kommer få
Kärlek som höll genom stormarna
Kärlek som lever kvar än idag