Det mesta av hur vi agerar i vardagen är
beroende av en kombination av olika
fragment i oss själva i samverkan med
yttre omständigheter. Exempelvis
brandövning är ju

inte till för att göra folk frustrerade över
att bli störda i sin eller sina rutiner. Utan
är istället tjänande två syften och säkert
än flera. Det första är förstås att lära oss
koordinera saker och ting

i en viss följd och det tillsammans med
andra på ett sådant sätt att vi kan rädda
så många som möjligt utan att samtidigt
bara tänka på oss själva. Det andra är att
träna så ofta vi kan

att vi lär oss att utföra övningen, eller om
det är skarpt läge, agera på ett sådant sätt
att det går på 'autopilot'. Det skall bli som
att ha lärt sig cykla, simma eller äta och
dricka, springa eller

någonting annat invant att det är något
man gör utan att stanna upp och tänka på
varje liten del av det som ska göras. Dessa
båda huvudpunkter ska samverka. Vi skall
se till att reagera

som ansvarstagare och bry oss om varandra
och samtidigt använda oss av överlevnads-
instinkten.Upprepning är också ett inbyggt
behov i människan vilket är ett bra verktyg
för att underlätta viljan

till att öva. Eftersom vi ändå ständigt övar
på att blir bättre inom en mängd olika
områden, som exempelvis behovet av att
umgås med andra och att förstå varandra så
att vi kan skaffa nya relationer

med andra människor. Så övning är någon-
ting bra. Hur bra man är på att öva beror
också på flera olika saker. Motivation
exempelvis. Hur motiverad är man av att
öva in olika saker

och erfarenheter. Blir man mer motiverad
av en del upplevelser mer än andra? Om
man får någon sorts belöning av att öva.
Som att vinna pengar eller på något vis
andra möjligt positiva

upplevelser. Utöver den förkovring som man
vinner av att öva. Det kan bero på vem eller
vad som motiverar övningen. I skolan beror
det ibland på ett intressant ämne eller på en
person som är bra på

att stimulera intresse, som har en karismatisk
personlighet eller på annat sätt klarar av att få
folk att vilja närvara, såväl kroppsligt som
känslomässigt. En mängd olika former av upp-
levelser kan få upp det där

intresset för att öva sig. Läsa sig till information
eller att fysiskt lära sig genom att agera. Hur
lustfyllt är det att öva och lära sig, tillägna sig
färdigheter? Att lära sig använda av tangent-
bordet med samtliga fingrar

istället för att bara använda en eller två fingrar,
går hyfsat snart att lära sig under 'normala'
omständigheter. Vad som är hyfsat snart är i
och för sig en subjektiv, personlig upplevelse.
Men om man lär sig det

och det sker genom övning och färdigheten väl
sitter där, då går det sedan via just 'autopilot'.
Man behöver inte tänka på var bokstäverna
finns utan kan ägna sig åt att skriva. Eller spela,
om det är det man gör.

Så, övning ger sådan färdighet att saker och ting
som 'sätter sig i ryggraden' gör att man 'bara
gör', exempelvis mål eller passningar, utan att
först tänka sig för. Och handlar det om att rädda
någons liv, exempelvis ens eget

och det kräver övning, då är det ju bra att ha
övat sig på att göra det. Rädda sig, så behöver
man inte öda bort viktig tid på att tänka först
och handla sedan, utan kan handla direkt. Eller
att låta texter 'skriva sig själva'

som det kan kännas för den som övat sig mycket
i att skriva och uttrycka det skrivna. Vilket är en
stor fördel när man vill kunna skriva i en härlig
känsla som man befinner sig i just då och det
är något vi alla vill.