Framgott kan givetvis ha rent personliga förklaringar i envar läsares egen fatabur, men i just min egen handlar hela saken om att

(äsch nu ringer telefonen igen, att en aldrig skall kunna få vara ifred när det är så intressanta saker i görningen, som att upplysa allmogen om det ena med det tredje...)

det som en kan se fram emot kan vara gott nog, ehuru det en smula ligger i sakens natur att den som väntar på e gott kan få vänta verkligt länge. Men då det ändå kommer till den berömda kritan, då det är väl framme, gott det då är.