Åter igen ser jag mig nödgad att tala för såväl den tänkt enskilde som den stora massan i sig. Lätt inspirerad av något jag väl läste i natt, gåendes brandvakt med fingrarna på tangenterna, i marsch.
När en tjejsare påstår hon drömt om att bli
våldtagen så är det en dröm och inte verklighet.
Det som dock kan ligga verkligheten nära kan
vara en önskan om att bli förförd. Men en sådan
önskan är inte något som blott tjejsare eller
kvinnor drömmer om.
Det är en upplevelse många nog av oss människor
drömmer om. Det är också en kusin till önskan
om att bli omhändertagen och något litet servad
av en person som i det fallet kan tänkas överta
rollen av far eller mor.
Naturligtvis vill en någorlunda vuxen människa
inte gå i säng med någon av sina föräldrar. Inte
ens ett barn vill detta, naturligt nog, vad som än
kan tänkas påstås i sammanhanget. Att det före-
kommer ibland som en
sorts försvar för att ligga med ett barn är förstås
bara ett försök att ursäkta sig, även om barnet
på något vis verkar nog så nyfiket på själva
tilldragelsen. Att påstå att en tjejsare verkligen
vill bli våldtagen måste
alltid bevisas med namn underskrivet kontrakt.
Hur vet då läsaren av ett sådant kontrakt att
underskriften inte avtvingades undertecknaren?
Det vet en förstås inte. Så utgå därför ifrån att
ingen individ vill bli
våldtagen. Att däremot bli tagen med viss frenesi
och känsla är förstås en helt annan sak. Hör du
ett stycke som Vivaldis våren eller Bolero spelas
i bakgrunden under middagsmåltiden med tända
ljus och något gott att
dricka i glasen så kan du känna dig mer säker på
(såvitt ni båda icke är släkt med varandra på
närmare håll än några bokens Adam och Eva)
att önskan om att bli förförd står i som faggorna.
För att nu tala klarspråk.